Punkt 8/Specialistrådets verksamhetsberättelse för kongressperioden 2016–2020
Rådet har under verksamhetsperioden haft följande sammansättning:
Tatja Hirvikoski, klinisk psykologi/neuropsykologi.
Under våren 2019 lämnade tyvärr Tatja rådet av hälsoskäl och ersattes på rådskonferensen i maj av Maria Marinopoulou
Sofia Strand, klinisk psykologi/psykologisk behandling
Carl Åborg, arbets- och organisationspsykologi
Malin Öhman, pedagogisk psykologi
Rådet har samlats 4-5 gånger per år.
Kansliet, främst genom studierektor Ulrika Eskner Skoger, har deltagit under delar av samtliga rådsmöten, vilket varit mycket värdefullt. Samarbetet med kansliet har fungerat utmärkt. Även förbundets ordförande har närvarat vid flera möten, vilket vi uppskattat.
I början av verksamhetsperioden var vidmakthållandeordningen den klart dominerande frågan. Under 2017 arbetade vi fram ett förslag till sådan ordning. Även en bit in i år 2018 tog den frågan mycket tid och energi. Efter synpunkter från FS om- och vidare-arbetade vi vårt förslag. Därefter skickade FS ut det på remiss, bl.a. till de nationella föreningarna. Rådet diskuterade inkomna remissvar och andra reaktioner, men beslutade att inte göra ytterligare ändringar i förslaget. Det behandlades på rådskonferensen i maj 2018, där rådets sammankallande deltog och föredrog ärendet. Rådskonferensen gav FS samma råd som vi: genomför vidmakthållandeordningen, men inte som ett generellt obligatorium nu. Vi bedömde att vårt föreliggande förslag skulle komma för tidigt för många av förbundets medlemmar, men att det kunde fylla en värdefull funktion som rekommendation.
Andra viktiga, återkommande frågor i början av verksamhetsperioden var bedömningskriterier för skriftliga specialistarbeten (SSA), former för och innehåll i metod- och ledarskapsutbildning och utveckling och hantering av evidensbegreppet.
Under 2017 ombads vi diskutera Europsy och svara på en konkret fråga från FS: hur ställde vi oss till att fungera som formell överklagandeinstans rörande beslut om enskilda medlemmars certifiering inom Europsy? Vi beslutade att ställa oss positiva till det.
De ämnen som ägnats mest tid och möda, och diskuterats på flest rådsmöten, under senare delen av verksamhetsperioden är utvecklingen av introduktionskursen och specialistkollegiet. Utvecklingen har varit positiv; det är viktigt att den fortsätter och att dessa delar av utbildningen följs upp och utvärderas.
I slutet av 2019 fick vi förslaget rörande evidensbaserat psykologarbete, EBPP, på remiss. Vårt svar lämnades strax före årsskiftet och vi fortsatte att diskutera och kommentera förslaget i början av 2020. Vi uppfattar detta som en viktig fråga, som rådet bör fortsätta att följa, och uppskattar den goda kommunikationen med kansliet även i detta arbete.
Ärenden som vi arbetat med löpande under hela perioden, både på möten och däremellan via mejl, rör främst ackreditering av specialistkurser och (mindre frekvent) sammanhållna specialistutbildningar. Vi har också kontinuerligt haft en mer informell, rådgivande funktion kring de många och bitvis komplicerade frågor om specialistutbildningens utveckling, och om enskilda ärenden av principiell betydelse, som kansliet jobbar med.
Rådet är överklagandeinstans i beslut som rör meritvärdering av enskilda sökande. Under perioden har vi hanterat endast tre överklaganden, samtliga gällde beslut angående det skriftliga specialistarbetet. Vi fattade beslut i två av dessa fall, medan det tredje avgjordes på formella, administrativa grunder, där kansliets ledning är beslutsinstans. Att överklaganden är så ovanliga och, liksom frågor om ackreditering av enstaka kurser, minskar över tid tyder på att specialistkansliets arbete fungerar väl. Resurserna på kansliet är emellertid ansträngda och kräver förstärkning om arbetsuppgifterna fortsätter att öka.
Under verksamhetsperioden har rådets framtida organisation diskuterats och förslag till förändringar har presenterats för oss och för rådskonferensen. Förslagen har framför allt syftat till att stärka de nationella föreningarnas roll i arbetet med specialistordningen och specialistutbildningen. Det ser vi mycket positivt på. De nationella föreningarnas kompetens inom sina respektive specialistområden behöver tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Ur specialistrådets perspektiv skulle ökad samverkan med de nationella föreningarna underlätta vårt arbete och minska risken för dubbelarbete. Som framgått ovan är vi i huvudsak nöjda med de arbetsformer vi haft under perioden och med vårt samarbete med FS och kansliet. Ett relativt litet råd möjliggör ett smidigt och flexibelt arbetssätt, med löpande kontakt mellan råd och kansli och snabba beslut vid behov. Ett framtida råd med representanter för samtliga specialistområden skulle försvåra detta. En möjlig lösning kan vara ett fortsatt litet råd med en större referensgrupp.
Specialistrådet,
genom Carl Åborg, sammankallande